Spanska Inbördeskriget

Det spanska inbördeskrigets inledning

Det Spanska inbördeskriget inleddes År 1932 hade efter ett decennium av politiska oroligheter en tämligen mild revolution fördrivit Alfonso XIII, den sista ur den franska kungahuset Bourbon, och fått till stånd en demokratisk spansk republik. Gamla motsättningar inom landet drev allt hastigare till sin spets. Den nya spanska republikanska regeringen började genomdriva ett socialt och ekonomiskt reformprogram. För att kunna bekämpa kyrkans gamla och väl förskansade makt tillkom en antikyrklig lagstiftning: Kyrkan och staten skildes åt, jesuitorden( en manlig katolsk orden, som följer påvens befallningar. I Orden finns mestadels präster, som ägnar sig åt utbildning, och är än idag knutna till många universitet och högskolor) upplöstes och all dess egendom konfiskerades, skolorna undantogs från det kyrkliga överinseendet.
Den gamla frihetsrörelsen i Katalonien blidkades något genom löftet om avsevärd lokalt självstyre. För att lugna bönderna började staten stycka en del av de större jordegendomarna och dela ut jorden. Regeringprogrammet genomdrevs ej med tillräcklig kraft för att tillfredsställa de extrema element, som demonstrerade sitt missnöje genom strejker och upplopp, särskilt i industristaden Barcelona och Asturiens gruvområden, men det var tillräckligt radikalt för att egga de stora jordägarna och kyrkans män till motstånd. Efter 1933 gled statsledningen alltmer över i händerna på högerpartierna, vilkas regeringar var ineffektiva och impopulära. Ett uppror bland gruvarbetarna i Asturien slogs ner med stor brutalitet. Den fortsatta agitationen för fullständig katalansk självständighet underrycktes.

Nya val i Spanien

I februari 1936 hölls nya val. Alla vänsterelement – republikaner (förespråkare för en stat vars politiska makt innehas av eller utgår från en statschef som företräder folket), socialister (kollektivets förmåga att lösa ekonomiska och politiska frågor) , syndikalister (tar avstånd från partipolitik och parlamentismen, man vill bryta ner det kapitalistiska systemet), anarkister ( ska vara den frihetliga socialismen), kommunister ( är en grupp närbesläktade idéer om att produktionsmedlen i ett samhälle är gemensamt ägda)- förenade sig i en folkfront mot monarkister (anhängare till konstitunell monarki), klerikaler (högkyrkligt sinnade), officerare (militära befäl), och andra anhängare av den gamla regimen. (De inom parentes är förklaringar från Wikipedia) De vann en avgörande seger vid fördelningen av mandaten i kammaren. Flera våldsdåd från extrema vänsterrelaterade följde, och i juli 1936 ställde sig en armégeneral vid namn Francisco Franco i spetsen för ett uppror mot den republikanska regeringen. Vänsterpartierna gick samman i enigt motstånd och inbördeskriget utbröt i hela landet. Det blev ett omfattande krig där omkring 700 000, mestadels män dödades i strider, och kriget utmärkte sig för en ytterlig grymhet på ömse sidor.

Konfliktens utbredning


Under nära tre år höll de republikanska eller regeringstrogna trupperna stånd, innan de slutligen dukade under för de upproriska, under ledning av Franco, som sedan kunde införa en auktoritär, fascistliknande regim i landet.

Barcelona - en av de städer som utsattes för det första luftanfallet, under det spanska inbördeskriget.
Barcelona – en av de städer som utsattes för det första luftanfallet, under det spanska inbördeskriget.


Det spanska inbördeskriget blev en repetiton till den större strid som snart skulle följa. Den republikanska regeringen borde med rätta ha kunnat hoppas på att få köpa vapen från utlandet för att kuva upproret, men England och Frankrike var beslutna att inte låta kriget utveckla sig till en allmän konflikt. De förbjöd överskeppning av krigsmaterial till den republikanska regeringen, till och med den franska folkfrontsregeringen la hinder i vägen för hjälp till den hårt trängda spanska folkfronten. USA utökade sin neutralitetslagstiftning till att gälla även inbördeskrig och förbjöd vapenexport till Spanien, trots starka påtryckningar inom landet för understöd till regeringssidan.

Madrid drabbades av luftanfall under det spanska inbördeskriget.
Madrid drabbades av luftanfall under det spanska inbördeskriget.

Europa försöker hålla sig utanför konflikten

På Engelsk och Franska tillskyndan beslöt 27 länder, däribland alla de större makterna i Europa, att inte intervenera eller ta parti. Men Noninterventionspolitiken blev ett fiasko. Tyskland, Italien och Sovjetunionen interventerade i alla fall.

Franco fick understöd

De båda, Italien och Tyskland, understödde Franco och brännmärkte republikanerna som bolsjevismens redskap, medan sovjetunionen understödde republiken och fördömde rebellerna under Franco som ombud för den internationella fascismen. De tre länderna sände krigsmaterial till Spanien och fick sålunda sina egna vapen utprovade i verklig strid. De fascistiska bombningarna av Madrid och Barcelona, de första stora luftanfallen mot civilbefolkningen i historien, förfärade den demokratiska världen. Både Tyskland och Italien sände stridande trupper, från Italien sände man över 50 000 man,Från Sovjet kunde man inte göra på samma sätt, det var för långa avstånd, flyget var inte utvecklas till en sådan kapacitet. Men det kom många frivilliga som ställde sig på var sin sida, beroende av var man hade sina sympatier. Spanien blev ett slagfält för ideologier, antingen var man fascist eller antifascist, och världen splittrades efter samma ideologiska tankar.

Den Spanska Landsbygden
Den Spanska Landsbygden.
Bild av javier alamo från Pixabay
Dela gärna denna Artikel