Den Slovenska historien

Skrevs den av

Den slovenska historien är betydligt lugnare

Den slovenska historien är betydligt lugnare än övriga stater på Balkan. Exempelvis höll sig utbrytarkriget bara på i tio dagar. Slovenien är ett lugnt land.

Det hela började med att slaviska förfäder bosatte sig i området på 500-talet, i dagens Slovenien. Då ingick området i det ÖstRomerska riket, som styrdes från Konstantinopel, dagens Istanbul.
Tar vi oss några hundra år framåt, så kommer kristendomen och lille Karl den store in i bilden. Karl erövrade större delen av södra Europa, och då inklusive Slovenien. Tar vi oss ytterligare några hundra år framåt i historien, så hamnar vi på 1300-talet den då store makthavaren Det Habsburgska huset med säte i Wien. Det gällde fram till 1918, då första världskrigets avslutning, och då det första kungariket i Jugoslavien utropades av Slovener, Serber och Kroater. Jugo betyder Syd och det var de sysslaviska folken som träffades och bildade kungamakt under den serbiska kronan. Denna kungamakt bytte sedan namn, 1929 till Kungariket Jugoslavien, fritt översatt Sydslavien.

Napoleons styre



Det fanns på tidigt 1800-tal ett annat styre i Slovenien. Napoleon hade sina erövringar och hade Slovenien under sina vingar mellan 1809-1813, då det fanns en illyrisk provins i det franska imperiet, då med Ljubljana som huvudstad. När Napolen föll så följde den här konstruktionen med i fallet.

Andra Världskriget



När det andra världskriget inleddes började kungariket Jugoslavien falla samman. Det ockuperades av tyska och Italienska styrkor. Det bildades en befrielsefront, då i samverkan med kommunistledaren Josip Titos partisaner som kom från andra delar av kungariket Jugoslavien. I all röra pågick ett inbördeskrig mellan det vita gardet som hade ett samarbete med ockupanterna Tyskland och Italien. Ur denna konflikt segrade Titos partisanarmé, som befriade Jugoslavien från ockupation och 1945 bildades den federala socialistiska republiken Jugoslavien, då med Tito som dess president. Slovenien blev en av landets delrepubliker, man kan egentligen säga att redan här la man grunden för Sloveniens kommande självständighet.

Nära kontakter med Italien



Slovenien var den delrepoblik som hade sina gränser mot väst, och då i första hand mot Trieste i Italien, vilket gav upphov till gränshandel, och informationsutbyte. Slovenerna såg vad som hände i väst och dess utveckling, något som speglade av sig i Slovenien. När Jugoslaviens sammanbrott kom, efter Titos bortgång, då landet föll samman. Det var då Slovenien som bröt sig ur federationen först, den 25 juni 1991, några timmar innan Kroatiens utträde. Det blev ett kortare krig mellan utbryarrepubliken och den forna Jugoslaviska armén, men kriget varade bara i tio dagar, och fick trots all bedrövelse bara omkring 80 dödsoffer, på Balkan skulle det krävas betydligt flera innan det blev lugnt igen.

Svårt med ekonomin!


I Slovenien bildade man regering bestående av mitten och vänsterpartier. I det tidigare Jugoslavien var Slovenien den rikaste och mest välmående delrepubliken, man var visserligen bara 8% av den totala befolkningen i det forna Jugoslavien, men man hade cirka 20% av landets ekonomi, och stod för 30% av dess export. Nu föll ekonomin, trots utbrytningen, och det berodde främst på att exporten till övriga delar av det forna Jugoslavien upphörde. Vidare hade, som vanligt, de statsägda företagen svårt i den fria konkurrensen. Man lyckades dock relativt snabbt ändra på och anpassa sina förutsättningar, så att man kunde ta tillbaka förlorade andelar. På det sätet byggde man snabbt upp en bra ekonomi igen. Det tog omkring två år innan ekonomin hade återhämtat sig.

Skandaler, som vanligt.


Tyvärr lite ironi från min sida, men ännu har nog inget land gått från Kommunism till marknadsekonomi utan att någon skandal eller att någon höjdare skott sig för egen del. I Slovenien var det försvarsministern Janez Jansa som anklagades för att ha sålt vapen till Bosnien, då i strid mot FNs stadgar. Han frikändes dock i domstol.

Inträde i EU och NATO.



Ett sätt att skapa stabilitet i en ny stat eller som i det här fallet en delrepublik, är att ansluta sig till olika världssamfund. Som tur är kan man inte bara ringa och meddela att man vill bli medlemmar, utan det krävs en hel del av landet för att kunna ansluta. För Sloveniens del skulle man se till att konfiskerad egendom skulle återföras till rätta ägare, och att man skulle skapa effektivare statliga förvaltningar. Efter förhandlingar och en folkomröstning, så blev man medlemmar i EU den 1 maj 2004 och medlem i försvarsalliansen NATO den 1 mars 2004.

Allmän finanskris



Den drabbade givetvis även det unga Slovenien med kraft. Här fanns det inga reserver uppbyggda, man försökte ta sig ur krisen genom att bland annat införa lönestopp för statligt anställda, med stora protester som följd. Man ville även införa höjd pensionsålder. Två partier lämnade koalitionen, och det blev regeringskris.

Ny regering



2012 tillträdde en ny regering, som ärvde krisen. I April 2012, blev det den största generalstrjeken i landet sedan frigörelsen 1991. Över 100 000 personer protesterade. Det hela slutade med en förlikning, så till vida att regeringen kom överens med facket om de åtstramningar som behövde göras för att få landet på fötter igen.

Den slovenska historien Ljubljana - Slovenien

Dela gärna denna Artikel